VARUKORG | KASSA

INNEHÅLL
Om terpentin
Järnvitriol
Svartsporer
Snabbtorkande linolja
Rå eller kokt linolja?
Lärkträ
Maskingrundat


Om terpentin
Gång på gång stöter vi på myten om att linolja ska blandas med terpentin för att oljan ska kunna tränga in i virket. Terpentin eller nafta behövs enbart till syntetiska oljor som utan ett lösningsmedel är omöjliga att stryka ut med en pensel. Alkydoljor är ett exempel. Linolja, i synnerhet den råa linoljan, har så oerhört små molekyler att de utan problem tar sig in i träets por-öppningar. Däremot kan man påskynda torkningen eller rättare beskrivet som oxidationsprocessen, dvs syreupptagningen, med hjälp av lösningsmedel. Det går till så att det flyktiga lösningsmedlet avgår med påverkan på miljön och lämnar efter sig små håligheter där luftens syre får tillträde. Men detta sker på bekostnad av kvaliteten av oljebehandlingen då målet istället är att oljan ska hinna tränga in djupare i materialet.


Om järnvitriol som träskydd
Kulturfärg får ofta frågor om fasadbehandling med järnvitriol. Anledningen kan vara tidskrifter som beskriver behandlingen som träskydd. Vårt svar är: Järnvitriolbehandling är huvudsakligen att betrakta som en kosmetisk åtgärd för att snabbt få den grånad av virket som annars naturen sköter av sig själv och dessutom betydligt vackrare. Träskyddseffekten är närmast försumbar. Behandlingen skyddar inte från solens tärande UV-ljus som bryter ner träets bindemedel ligninet. Behandlingen skyddar inte mot vatten och givetvis inte heller mot frost som någon artikel påstod. Man kan få missfärgning av järnvitriol på avrinningsytor av korrosiva metaller. Att järnvitriolbehandling hyllas av några husägare beror till största delen på att deras grannar målade sina hus med täta, syntetiska färger utan oljegrundning. De husägarna fick ju byta sin panel efter bara några år medan den i princip obehandlade, järnvitriolbehandlade fasaden klarade sig bättre då denna kunde ventilera bort fukt. Slutsats av detta är att ingen behandling eller förvisso även en järnvitriolbehandling är bättre än en helt felaktig målningsbehandling. Rätt konstruerad uppstår inte rötskador på en fasad utan färg - den grånar, eroderar sakta och omger sig med ett skikt av lösa träfibrer. Vill man hindra UV-ljusets nedbrytande av träet måste en fasadbehandling innehålla tillräckligt med pigment som kan reflektera bort strålarna - en sorts solskyddsfaktor alltså. Vårt förslag till de som vill ge fasaden ett utseende av silvergrått åldrat trä är en oljelasyr som samtidigt skyddar virket mot väta och solljus. Jupex 45 Lasyr, kinesisk träolja med pigmentering "silvergrå" eller annan kulör är vad vi rekommenderar.

Om svartsporer på fasaden
Svartsporer lever inte av färg eller trä utan i smutsskiktet utanpå. När smutsen blir fuktig lakas näringsämnen ut som sporerna kan leva av. Problemet vi haft är att luftfuktigheten stigit dom sista 20 åren (naturliga variationer, klimatpåverkan, etc.) vilket gör att det finns mycket mer fukt i luften idag som kan kondensera på våra kalla, välisolerade fasader. När det övergår i vattenfas luckrar det upp smutsen på väggarna, binder mer ur luften och koncentrerar det. Det är oftare "smutsprickar" folk ser än sporprickar. Alla ytor utomhus har sporer på sig. Toppsar man en yta kan man alltid påvisa sporangrepp - det är ungefär lika svårt som att påvisa alger och plankton i vatten. Det handlar alltså om att hålla ytan ren så att sporerna inte får något livsutrymme. Linoljefärg som innehåller zinkoxid blir inte statisk och drar då inte åt sig damm på samma sätt som t.ex alkydfärg. Det handlar alltså inte i första hand om zinkens biocida egenskaper. Problem uppstår oftast på "feta" ytor där vattnet pärlar sig och det då blir mycket vatten/ytenhet. Feta ytor kan ju vara oljade ytor eller linoljefärg där ytfärgen inte nyper i torken och därför står fet. Att man får på horisontella ytor är ju inte så konstigt eftersom där samlas ju både smuts och fukt. Sporer tål inte att man målar över dom, och det finns ingen färgstudie där man lyckats påvisa det. Däremot kan man ju ha ytor i anslutning till micromiljöer där dom trivs så att om förutsättningarna finns så kommer angreppet tillbaka. Det räcker att tvätta med vanligt Yes handdiskmedel och sedan se till att hålla ytan ren. Målar man om med linoljefärg skall man se till att den innehåller zinkoxid (min 10-15 vikt-%) och att färgen får bra torkförhållande så den inte står fet.
Alltså måla i maj och juni.
Dan Hansen.


Snabbtorkande linoljefärg
Låt dig inte lockas av reklam där man hävdar att linoljefärgen har speciell behandling för att torka snabbare än annan linoljefärg. Vi kan för enkelhets skull beskriva det så här: Den bästa linoljefärgen tillverkas av en riktigt kokt raffinerad linolja. Kokt innebär här att man närmat sig oljans kokpunkt 285 grader. Raffinering innebär att man först ser till att avlägsna så mycket som möjligt av föroreningar för kokning. Normalt tillsätter man några ytterst små mängder av metallsalter (sickativ) som har till uppgift att påskynda syreupptagningen, det vill säga oljans torkning. Nu förekommer det att man inte värmer linoljan till så höga temperaturer utan kanske enbart till runt 80 – 100 grader och för att kompensera tillsätter man istället en större del av sickativ. Här finns risk för problem då gammal kunskap säger att en över-sickativerad linolja åldras snabbare och relativt fort blir spröd. Det kanske inte är så farligt på en byrå men knappast vad man önskar när man målat ett helt hus utvändigt. Går vi tillbaks till den tid då målaryrket stod som högst vad gäller kunskap och kvalitet och målarmäster var bärare av ett stort mått yrkesheder och erfarenhet så vet vi att linoljefärgen bereddes av renad kokt linolja med tillsats av blysickativ utan onödig utspädning med lösningsmedel. Sedan länge har vi av miljöskäl tagit bort tillsatsen av bly som gav linoljefärger en extremt stabil färgfilm och idag används istället ett visst mått av zinkoxid/zinkvitt som ger en liknande egenskap till färgen.

Rå eller kokt linolja?
Vi säger alltid kokt linolja till linoljefärger. Den kokta linoljans molekyler är tillräckligt små för att ta sig in i poröppningen på virket. Om man lockas av de extremt mycket mindre molekyler vi har i en rå linolja så ska man veta att rå linolja aldrig bildar samma stabila färgfilm som den kokta. Däremot har rå linolja sin användning på andra områden. Utsidan av träbåtar är ett exempel samt vid tillverkning av äggoljetempera. Där tycks hända något alldeles speciellt mellan ägg och olja. Vill man behandla trä utomhus med olja utan pigment är det överlägset att välja kinesisk träolja som med sin dokumenterat goda förmåga att stänga ute vatten även klarar sig bättre mot solens nedbrytande UV-ljus. Tillsätter man bara en knappt synlig mängd pigment så förlänger man behandlingen påtagligt.

Om lärkträ
Lärkträ framhålls ibland som ett underhållsfritt och enastående virke som inte ruttnar. Åtskilliga studier visar att lärkträ inte är mer beständigt än vanlig furu. Skillnaden mellan lärk och furu är att lärk beroende på växtförhållanden kan ha en högre andel av kärnved. Det kan man ha nytta av. Lärkens kärnved är i princip lika beständig som furans kärnved och lärkens splintved (mellan kärna och bark alltså) är jämförbar med furans splintved.
Slutsatsen blir att oavsett vi bygger verandan av lärk eller furu så ska vi eftersträva en hög andel kärnved för att få bästa livslängd. Det motsatta gäller när virket är tryckimpregnerat. Impregneringsvätskan kan inte tränga in i kärnvirket och på en impregnerad stolpe som placeras i jord ruttnar kärnan före den impregnerade splintveden. Detta gäller vid impregnering med CCA (koppar, krom, arsenik). Den behandlingen får inte användas annat än i speciella tillämpningar under jord. Med de nyare metallfria impregneringsmedel som är mindre skadliga för miljön har effekten av behandlingen oftast kort livslängd vilket åter pekar mot fördelen med ett virke med hög andel kärnved i kombination med en vattenavvisande ytbehandling med olja.

Om maskingrundat panelvirke
Grymt besvikna lär de nyblivna villaägare bli som trodde att deras livs största investering - ett nybyggt trähus - var målat enligt konstens alla regler och skulle stå där utan behov av fasadrenovering under många år. Aldrig skulle väl familjen acceptera en ny bil som bara var grundmålad med lite kulört färgstoff som nästan går att borsta av med en tandborste, men så kan det i värsta fall vara med fabriksgrundat virke. Det handlar egentligen inte alltid om grundmålat utan istället om transportskyddat virke. Vanligtvis maskinmålas panelvirket med en alkydoljebaserad grundfärg, ibland löst i stora mängder miljöskadliga lösningsmedel och i andra fall är oljan emulgerad med vatten. Behandlingen kan av besparingsskäl i värsta fall utföras med så lite bindemedel per ytenhet att man lika gärna kunde låtit bli. Resultatet syns men gör ingen större nytta. Dessbättre snålar nu inte alla på färgmängden men även med rätt färgmängd får man ett syntetiskt skikt med dålig inträngning i virket. Syntetiska färgprodukter åldras från insidan. Det innebär att de med tiden förlorar sin vidhäftning. Är produkten sedan en vattenemulgerad så finns en emulgatortillsatt som kan ställa till problem. Den som är påläst vet att man målar täckande med minst tre strykningar på en fasad. Här gäller att läsa kontraktet så man inte köper ett hus som ska slutmålas inom några år på kundens bekostnad.
Vi vill framhålla att rätt utförd fabriksmålning av panelvirke med rätt färgsystem är en överlägsen metod både av kostnads-, kvalitets- och miljöskäl.